linaisraelsson

Jaha då var det dags för att lämna den kungliga huvudstaden. Åh jag känner absolut ingenting, har inte slagit mig alls att vi ska flytta (än i allafall) trotts att hela lägenheten är ett ända stort kaos som består av massa flyttakartonger som på Söndag ska köras ner till Vrigstad.

Men jag kan berätta att det inte är jätte lätt att packa ner en lägenhet med två små barn, eller framförallt inte med en tvååring som gärna packar upp det som mamma precis har packat ner! Sen har jag fått leta skruvar i hela lägenheten då Hjalmar lärde sig att använda skruvdragaren och numera vill använda den på varje skruv han ser (GRRRRRR man kan bli galen för mindre).

Men igår så fick vi ett trevligt avbrott ifrån kaoset. Trodde vi var hembjudna till Hanna och Billy på en liten mysig hängkväll bara. Å inte ont anande så stiger vi in i lägenheten och blir rätt så chockade då ett gäng av våra bästa vänner hoppar fram och skrämmer skiten ur oss genom att skrika (ÖVERASKNING) och tjoa . Men den som blev mest chockad var nog Hjalmar som grät hysteriskt. Fast jag tyckte det var urtrevligt, ja vem har inte önskat sig ett stort överaskningskalas nån gång? Tusen tack goa vänner åååååååå vad vi kommer sakna er!